Stig Dagerman

Dagerman-012x2-150x150

Text: Bengt Söderhäll

Stig Dagerman föddes på Norrgärdet i Älvkarleby i oktober 1923. Här kom han att bo hos sina farföräldrar tills han gått några år i byns småskola. Barndomsåren i huset på den sandiga dalälvsbrinken i Älvkarleby, kom att sätta djupa spår i Dagermans författarskap, något som är uppenbart i romanen “Bröllopsbesvär” och i novellen “Var är min islandströja?”

 

Efter barndomsåren i norduppländska Älvkarleby bodde Dagerman i Stockholm, men kom att återvända såväl i verkliga livet som i sitt skrivande till barndomens Norrgärdet. Barndomshemmet står kvar och bebos av släktingar till författaren.

 

“Farmor och farfar, på sitt sätt är det de finaste människor jag har träffat. De till hörde inte dem som man blir skulpterad av, fint och noga och precist. De yxade till en efter stora mått som man yxar till en stör eller en spiltplanka. De tyckte inte om människor som var lövsågningsarbeten eller bordsprydnader. De ville att man skulle tjäna ett förnuftigt ändamål, vore det också bara som stör.”
(Ur “Ett barns memoarer”, 1948.)

 

Efter avslutad skolgång började Stig Dagerman att arbeta på den syndikalistiska dagstidningen “Arbetaren”, där han fortfarande medarbetade vid sin död i november 1954. Det allra sista han skrev var dagsedeln “Varning för hunden!”, publicerad i Arbetaren samma dag som budet om den unge författarens död kom.

 

“Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra. /…/

Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.”
5.11.54

 

Dagerman debuterade som 22-åring med romanen “Ormen”,1945, och skrev under senare delen av 40-talet en rad noveller, romaner, skådespel, dikter, dagsverser, reportage och artiklar. Dagerman intog snabbt platsen som en av våra främsta författare, en plats han fortfarande innehar.
Stig Dagerman är begravd intill den medeltida kyrkan i Älvkarleby och på hans gravsten står att läsa:

 

“Att dö är att resa en smula

från grenen till fasta marken.”
26.10.54