v44-dagerman-1024x682 (1)

Jean-Marie Gustave Le Clézio

EN DAG OM ÅRET
Stig Dagermanpristagare 2008
Jean-Marie Gustave Le Clézio

Jean-Marie Gustave Le Clézio fyller bokens vita papper med de skönaste
kombinationer av ord, skapade ur en medvetenhet om de utsattas och utstöttas
tillvaro som orättvis och onödig. I hans litterära vittnesmål finns vi alla, vår tid, vår plats,
vår frihet och vår sårbarhet.
Stig Dagerman skriver:
”Vad jag hoppas på? En dikt som hänsynslöst kämpar för den i block- och massorganisationer inspärrade människans tre
oförytterliga rättigheter: friheten, flykten och förräderiet. Jag menar friheten att slippa valet mellan förintelse och utplåning, jag menar flykten från det blivande slagfält där undergången förbereds och förräderiet mot varje system som kriminaliserar
samvetet, rädslan och kärleken till nästan.” (Stockholms-Tidningen 23.12.49.)

Le prix Stig Dagerman “Une fois par an” pour 2008 est attribué à Jean-Marie Gustave Le Clézio

Jean-Marie Gustave Le Clézio remplit les feuilles blanches du livre avec les plus belles
combinaisons de mots, puisées dans la conscience de l’existence injuste et
injustifiée des faibles et des exclus. Sous sa plume, nous nous retrouvons tous,
ainsi que notre temps, notre espace, notre liberté et notre vulnérabilité.
Stig Dagerman écrivait (le 23.12.1949 dans Stockholms-Tidningen) :
“Ce que j’appelle de mes voeux ? Une littérature qui lutte pour les trois droits imprescriptibles de l’être humain prisonnier des blocs et des organisations de masse : la liberté, la fuite et la trahison. Je veux dire : la liberté de ne pas avoir à choisir
entre l’écrasement et le renoncement à soi-même, le droit de fuir le futur champ de bataille où se prépare l’apocalypse et celui de trahir tous les systèmes qui criminalisent la conscience, la peur et l’amour du prochain.”

En dag om året
En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inget rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn det kan väl hända.
Jag bara säger: Vi kan låtsas så.
23.2.53

Un jour par an

Un jour par an on devrait faire semblant
que la mort aille s’inscrire au chômage,
que nul ne puisse plus perdre son courage,
que personne ne soit tué pour quelques francs.

Les catastrophes dormiraient calmement,
à leur hôtel, jusques au lendemain.
Nul sur son frère ne porterait la main,
nul ne quitterait ce monde volontairement.

Plus d’indcendies, plus aucun enterrement,
les assassins eux-mêmes feraient la grève.
Vous pensez sûrement: ce n’est qu’un rêve.
Moi, je dis seulement: faisons semblent.
23 février 1954

Traduit par Philippe Bouquet

 

J.M.G. Le Clézio debuterade 23 år gammal med romanen ”Rapport om Adam” och kom att innebära ett litterärt genombrott och i den böcker som följde på den prisbelönade debuten, novellsamlingen ”Febern” och romanen ”Kriget” skildras storstaden med kritisk skärpa. Under 80-talet följde en rad romaner i en berättande, ofta sagoliknande, form och under nuvarande årtionde har alltmer av den egna släktens historia fått tjäna som ram för berättande när kolonialismens följder gestaltats, i böcker som ”Afrikanen – Porträtt om en far”,  ”Allt är vind” och ”Raga – Att närma sig den osynliga kontinenten”. I sin senast publicerade bok ”Ballaciner” skriver Le Clézio om filmer och filmkonstnärer han intresserat sig för, bland andra Ingmar Bergman.

Prisceremonin äger vanligtvis rum under första helgen i juni på Laxön i Älvkarleby, några stenkast från Stig Dagermans barndomshem på Norrgärdet. I år, liksom 2003 när Lukas Moodysson var pristagare, kommer priset att delas ut någon gång under hösten.

 

Länk till Jean-Marie Clézio på franska: http://www.associationleclezio.com/