OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gitta Sereney

Vi föreställer oss gärna att vissa individer bär en egenskap som vi kallar ondska. Vi frestas att betrakta ondskan som medfödd. Vi kan därigenom intala oss att ondskan finns någon annanstans än inom oss själva. Godheten är det normala tillståndet.

Författaren och journalisten Gitta Sereny – född i Ungern, uppvuxen i Österrike, Storbritannien och Frankrike, sedan många år bosatt i London – har hela sitt liv strävat efter att påvisa farorna med denna föreställning. För henne börjar kunskapen om godhetens villkor med omsorgen om barn. Som mycket ung kvinna under och efter andra världskriget tog hon hand om föräldralösa flyktingbarn. Många av barnen hade överlevt koncentrationsläger. Det viktigaste målet för hjälpinsatsen var att de skulle återfå sin självkänsla.

Gitta Sereny har alltsedan dess kämpat för barns rätt att betraktas och behandlas som fullvärdiga individer. En av hennes böcker handlar om prostituerade barn. Hon har engagerat sig för små barn som mördat andra barn. Brittisk rättskipning kan ge dem all skuld för gärningen och därför döma dem till fängelse. Men de har, för att citera titeln på en av hennes böcker, givit ifrån sig “ohörda rop” av förtvivlan under lång tid före morden. Hon förespråkar deras rätt att leva vidare utan att skuldbeläggas under resten av sin tillvaro. För denna hållning har hon själv fått utstå hårda offentliga angrepp.

Gitta Serenys utgångspunkt är att ingen av oss föds ond. Det gäller också de individer som bar ansvaret för Tredje rikets folkutrotningspolitik. I sina böcker om förintelselägret Treblinkas kommendant Franz Stangl och Tredje rikets rustningsminister Albert Speer frilägger Gitta Sereny de livsmönster som fick dessa tjänstemän i staten att organisera massmord och slavarbete. Hos båda skönjer hon brist på kärlek i barndomen som gör dem stumma i mänskliga relationer när de når vuxen ålder.

Gitta Sereny är en journalist med omsorg om varje detalj i det hon berättar. Hon är föredömligt källkritisk när hon placerar de människor hon skildrar i ett historiskt sammanhang. Men hon är inte neutral. Alla hennes berättelser handlar om skuld och ansvar. Hon konfronterar Franz Stangl och Albert Speer med innebörden av deras gärningar, och får dem att medge att de är skyldiga. Men hon släpper inte oss andra fria.

Hon påvisar att ondskans utövare är människor som liknar oss alla. Genom att bli varse de impulser som under extrema omständigheter skulle kunna driva oss att utöva grymhet kan vi öka vår förmåga att bromsa ondska när vi anar att den är på väg. Hon säger till oss att vi inte får låta barns nödrop när ingen vill se dem klinga ohörda. I denna hållning är hon en frände till Stig Dagerman. Därför får hon årets Dagermanpris.

Program
Söndagen den 2 juni 2002 Stig Dagermanpriset till GITTA SERENY

11.00 Prisceremoni på Laxön. Öppningsanförande avMaria-Pia Boëthius. Per Dahlbäck, valthorn. Björn Ranelid talar och överlämnar Stig Dagermanpriset till Gitta Sereny. Älvbodaskolans musikklass spelar och sjunger ”Oberoende vad fursten säger” och ”Den blomstertid nu kommer”. Prisceremonin avslutas med vattenpåsläpp.

Under lunchpausen finns möjlighet att se VM-fotbollsmatchen mellan Sverige och England.

14.00 – c 16.30 Stora Hallen. Philip Zandén och Henric Holmberg spelar scener ur Göteborgs Stadsteaters uppsättning av ”Albert Speer” av David Edgar efter Gitta Serenys bok ”Albert Speer och sanningen”. Sofia Dahlbäck, blockflöjt.

Samtal i två avdelningar om ondska med utgångspunkt i Speerpjäsen och Gitta Serenys böcker om Mary Bell. Deltagare: Arne Ruth, regissören Jasenko Selimovic, Ordfronts förlagschef Jan-Erik Pettersson och journalistenPer Svensson. Sammanfattande samtal mellan Gitta Sereny och Arne Ruth. Samtalet översätts från engelska.

Dagen avslutas med att Dagermans dagsvers En dag om året framförs till musik. Utställning om en resa till Polen och Tyskland med Vita bussarna april 2002, klass 9, Älvbodaskolan.